Lessons learned

Nu har jag precis lämnat in uppgiften Lessons learned och är nästan, nästan, klar med kursen. Jag har lärt mig så mycket genom denna kurs! Ska inte upprepa allt jag skrev om i uppgiften här för då blir det ett för långt blogginlägg. Men vill bara skriva att den här kursen har gett mig så mycket och jag har med mig väldigt mycket i ryggsäcken nu, både sådant jag kommer ha nytta av i min lärarroll och sådant jag kommer ha nytta av privat. Och inte minst har det varit en rolig kurs också! Det känns lite tråkigt att den snart är slut faktiskt men det är dags att gå vidare, med den tunga ryggsäcken, och använda mig av allt jag fått med mig härifrån!

Muntlig redovisning inlämnad

Nu har jag lämnat in min muntliga redovisning. Som jag har kämpat med den! Det här är det jag tyckt varit svårast under hela kursen. Fattade absolut ingenting först men nu har jag lärt mig en hel del. Jag blev väldigt nöjd med mitt bildspel och med ljudet som jag spelade in till varje bild. Det känns bra att jag blivit lite mer kompetent på ännu ett digitalt område nu :)

Dock skulle jag kunna bli ännu bättre! Det krånglade nämligen lite vid inlämning. Då kom ljudet plötsligt inte med, trots att det kommer med varje gång jag spelar upp bildspelet på datorn. Konstigt. Allting funkar liksom utmärkt förutom när man för över/flyttar på filen verkar det som. Jag löste det genom att filma in bildspelet&ljudet med mobilen, det blev inte lika bra kvalitet men funkade. Men detta är något jag vill, när jag får tid, klura ut, för jag vill ju kunna göra muntliga presentationer utan att behöva filma in dem med mobilen för att kunna publicera dem på nätet!

Funderingar kring muntlig redovisning

Jag har funderat lite kring hur jag ska göra min muntliga redovisning av projektarbetet, och skulle gärna vilja göra den enligt Pecha Kucha metoden, dvs. att jag gör ett bildspel på 20 bilder som jag spelar in ljud till, ljud som består av att jag pratar i 20 sekunder till varje bild. 

Jag fastnade lite för den metoden när jag gjorde ett digitalt stöd för en presentation (om min 3 månaders långa Asienresa jag genomförde i vintras tillsammans med min sambo, om ni scrollar ner lite på sidan hittar ni den) i powerpoint, men då hade jag inget ljud eller bildspel eller något till eftersom detta endast var ett stöd för en presentation. Jag tänkte bara att om jag någon gång vill göra en presentation om vår resa, så ska jag prata i 20 sekunder till varje bild (om stället där bilden är tagen, hur det var där och om händelsen kring bilden) och själv bläddra när det är dags.

Men på detta sätt skulle jag inte kunna göra nu eftersom den här kursen är på distans. Och eftersom det är en redovisning måste jag på något sätt lägga till ljud (alltså spela in min röst som pratar till varje bild) till bilderna. Och eftersom jag vill göra denna redovisning enligt Pecha Kucha metoden måste jag på något sätt skapa ett bildspel till bilderna där det automatiskt bläddras till en ny bild just var tjugonde sekund. Problemet är att jag inte vet hur man gör något av dessa (är väldigt digitalt okompetent när det kommer till det här området).

Podcasting var inte något av de verktyg jag provade på när man skulle prova på 50 % av alla web 2.0 verktyg, men jag har läst och sett videor om det nu. Om jag ska göra en "Pesha-Kusha-redovisning" så verkar det som att jag kan göra det genom att göra en Enhanced podcast (eller möjligen screencast), men jag förstår inte riktigt hur man gör en Enhanced podcast (eller screencast). Är det genom Profcast jag gör det?

Någon som vet hur jag ska gå till väga?

Inlämnat

Sådär! Då var projektrapporten inlämnad, lämnade in den igår kväll. Jag skulle ha kunnat sitta och pillat på texten ännu längre, ändrat detaljer på den i all evighet. Men nu är ju kursen snart slut, så jag kan inte hålla på och vara petig med den hur länge som helst om jag ska hinna med de andra momenten i kursen. Nu är det dags att börja fundera på hur jag ska framföra den muntliga presentationen!

I stort sätt klar

Nu är jag nästan nästan klar med min projektrapport. Jag måste bara låta den granskas av några/någon jag känner innan jag vågar lämna in den. Egentligen blev jag väl "klar" för några dagar sen, men eftersom det är möjligt att jag kommer ändra vissa delar i texten utifrån den respons jag får så väntar jag lite med att lämna in. Jag hoppas att min mamma (som är lärare och undervisar på distans) samt en studiekamrat från lärarutbildningen kan återkoppla sina synpunkter på min rapport, som handlar om vilka digitala verktyg – web 2.0-verktyg och ikt-verktyg – en lärare och hennes/hans elever kan ha nytta av (med fokus på åren F-6 i ämnet svenska). Kanske även min sambo (som enligt mig är väldigt digitalt kompetent) har något att säga om vad jag skrivit också. 

Lite tankar

Imorgon ska jag sätta igång med mitt projektarbete! Det ska bli roligt :) Min erfarenhet av att skriva den här typen av rapporter är att man lär sig väldigt mycket under skrivandets gång! Jag tror det beror på att man förstår de nya kunskaperna man hämtat in på ett annat sätt när man ska formulera dem med egna ord och sätta in dem i ett sammanhang. Om jag känner mig själv rätt kommer det dock bli svårt att hålla mig till 6-8 sidor, men övning ger färdighet! :)

Projektarbete

Hej! Vad svårt det kan vara att komma på vad man ska göra ett projektarbete om. Jag har i alla fall bestämt för att det ska vara om något som är relevant för min yrkesroll. Jag pluggar till svensklärare och anledningen till att jag valde att gå den här kursen i sommar var ju att det är ett bra komplement till min utbildning, att jag tycker att lärare idag behöver ha digital kompetens. Så det bästa är ju såklart om mitt projektarbete är något som jag kan ha nytta av sedan när jag är färdigutbildad svensklärare. 

Frågan är bara exakt vad projektet ska handla om. Det finns ju mycket jag skulle kunna forska och skriva och lära mig om som jag sen kan ha nytta av som svensklärare, som har med den "digitala världen" att göra det vill säga. Jag tycker att det var ganska svårt med inlämning 2c, där man skulle göra en kort beskrivning av vad ens projektarbete ska handla om samt vilken litteratur man kommer använda sig av med mera, eftersom jag är sådan som ändrar mig ganska mycket under skrivandets gång. Man läser, reflekterar, kommer på idéer, börjar skriva, kommer på nya idéer, läser den litteratur som är relevant för den nya idén osv. 

Men jag försökte tänka vad jag helst ville ta reda på och veta mer om, och kom fram till frågeställningen: "Hur kan vi få in den "digitala världen" i svenskundervisningen?" eller något liknande. Frågeställningen kommer säkert också ändra form lite under arbetets gång. Men jag utgår från den frågan nu i alla fall, börjar där och ser vart arbetet leder. 

Ett par inriktningar jag kan tänka mig är att jag skriver om vilka web 2.0-verktyg och vilka ikt-verktyg en svensklärare och hennes/hans elever kan ha nytta av (i ämnet svenska) eller att jag lägger upp en lektionsplanering, där vissa av dessa verktyg är inblandade, i ämnet svenska. Vad tycker ni?

Lag & rätt på internet - Integritet

Vad gäller att skydda andras integritet - personuppgifter (däribland även foton) - på nätet, kan man ha som riktlinje att det man publicerar på nätet inte ska kränka någon annan, precis som att man irl inte ska kränka någon annan. Ibland kanske det är svårt att veta om man genom att publicera något kränker någon annan, för att avgöra om det skulle kunna upplevas som kränkande får man göra en samlad bedömning av hur känsliga uppgifterna (informationen/fotot) är, i vilket sammanhang de förekommer, vilken spridning de har fått eller riskerar att få samt vad det skulle kunna leda till. Man får väga personens (som informationen/fotot rör sig om) intresse av en fredad privat sfär mot intresset av att publicera informationen/fotot. Om man känner sig osäker bör man fråga om lov först.

 

Harmlös information om/foton på andra är ju tillåtet att publicera på Internet utan att först ha fått samtycke från den personen som informationen handlar om alternativt den personen som är med på fotot. Och det skulle ju bli otroligt tidskrävande om man alltid bad om samtycke om precis varenda liten textrad man skrev om någon annan eller varenda liten bild man la upp på andra. Det kan ju kännas som en väldig onödig process att alltid fråga om lov innan man publicerar något om man upplever texten/bilden som helt harmlös. Men man bör ha i åtanke att alla inte har samma uppfattning om vad som är harmlöst. Man kan ha som utgångspunkt att försöka tänka sig in i hur den personen som informationen handlar om/den personen som är med på fotot kan uppleva publiceringen. Människor är olika i vad man upplever som kränkande eller på annat sätt integritetskänsligt. Ofta räcker det nog med lite common sence. Men om man är osäker så borde man som sagt fråga om lov först, och om någon skulle be en ta bort t ex ett foto på honom/henne som han/hon anser är kränkande mot honom/henne så får man respektera dennes känslor och göra det.

Lag & rätt på internet - Upphovsrättskliga aspekter

Det här med lag och rätt på internet har jag alltid sett som en knepig fråga. Vad har man rätt till och vad har man inte rätt till? Vad har andra rätt till och vad har de inte rätt till? Men efter att ha gått igenom det här avsnittet av kursen så har jag insett att det inte är så himla krångligt som jag trott. Om man undrar över något, så kan man ofta tänka: Vad skulle ha varit rätt/fel i en liknande situation i ”det verkliga livet”? Det är ofta samma som gäller där. 

 

Vad gäller upphovsrättsliga aspekter så tror jag att det är bra att hålla sig till riktlinjen att bara upphovsmannen/kreatören själv har rätt till det han/hon skapat, om inte han/hon ger tillåtelse till någon annan att använda sig av det. Det är alltså upphovsmannen (han/hon som skapat vad det nu är) som bestämmer vilka som får använda sig av det han/hon skapat. Och om man vill använda sig av vad någon annan skapat, så måste man fråga kreatören om lov först (eller åtminstone skriva varifrån exempelvis texten/bilden är hämtad), precis som det in real life oftast är schysstast att fråga kreatören till något om man får använda det av sig det denne skapat.

Ett digitalt stöd för en presentation om en resa

Hej! Jag har valt att göra en presentation om en 3 månader lång Asienresa som jag och min sambo genomförde i vintras. Det digitala stödet för min presentation har jag valt att göra i powerpoint. I powepoint-stödet har jag valt att ha 20 bilder och jag har tänkt mig att jag, om jag någon gång vill göra en presentation om vår resa, ska prata i 20 sekunder till varje bild (vilket är väldigt passande eftersom det då blir en bild från varje ställe vi besökte i Asien + en till då jag kan sammanfatta), likt Pecha Kucha metoden. Till varje bild har jag endast skrivit var bilden är tagen. Det tycker jag skulle bli ett lagom stöd för "eleverna" (åhörarna som jag berättar för om min resa). Under de 20 sekunder som varje bild visas hinner jag berätta lite kort om stället där bilden är tagen, hur det var där och om händelsen kring bilden.

En 3 månader lång resa i Asien power point presentation

View more presentations from EmmaAdolfsson.

Virtuella världar

Jag tror att virtuella världar, i alla fall second life som jag nu provat på, skulle kunna användas som verktyg för kommunikation och lärande eftersom man kan chatta med andra människor. Liksom world of war craft blir det då en social träning samt träning i språk, men i övrigt har jag svårt att föreställa mig hur det skulle kunna bidra till något lärande eller hur jag på något annat sätt skulle kunna använda mig av det i min profession. Fast det måste påpekas att det här med virtuella världar och second life är något helt nytt för mig, om jag eller någon jag kände vore lite mer bekant med det så skulle det kanske vara lättare att komma på något mer. Om jag förstått det rätt, så ska second life likna den vanliga världen och att man därför kan se olika historiska platser med mera genom denna virtuella värld. I så fall kan man ju lära sig om geografi, historia med mera.

Jag har i alla fall slutfört uppgiften nu och skapat mig en egen avatar samt gått igenom orientation island. Där fick jag lära mig hur man rör sig och kommunicerar.

Spel som verktyg för kommunikation och lärande

Att spel kan användas som verktyg för kommunikation är något jag är väl införstådd med. Min sambo spelar ofta world of warcraft på fritiden, och under spelandets gång chattar (eller pratar när han använder sig av sitt headset) han med de han spelar med, vilket både är vänner som han känner ”i det verkliga livet” och människor från hela världen. Eftersom all denna kommunikation sker på engelska (förutom de gånger han endast chattar/pratar med sina svenska vänner) så är spelet absolut även ett verktyg för lärande; lärande i språk. Detta är alltså en väldigt social aktivitet, så för yngre individer som spelar detta spel kan det vara en bra social träning.

Varje söndag kl 19:00 raidar min sambo med sin guild. Det har tagit mig ett bra tag att inse att det är som vilken ”match” som helst, att förstå att det inte är något som han kan bli störd under eller som kan avbrytas hur som helst. Om han t ex spelade fotboll och hade fotbollsmatch varje söndagskväll, så skulle ju inte jag komma dit och störa honom eller få honom att avbryta matchen. Jag har ingen erfarenhet själv av att spela wow eller delta i dessa så kallade raider, men min sambo har berättat lite hur det går till och det verkar som att det kräver stor samarbetsförmåga, strategiskt tänkande och kvickt handlande.  Genom spelet kan man även lära sig om ekonomi genom att sälja till och köpa från ”auktionshuset”.

Min sambo försökte för några år sen få mig att börja spela, men jag tyckte inte att wow passade mig (ville inte behöva kriga). Då köpte han istället hem The sims som vi började spela tillsammans ett tag. Vi skapade karaktärer som var så lika oss själva som möjligt och började bygga upp och inreda ett hus, som en inspiration till vårt ”framtida hus”. Det var kul! The sims kan jag definitivt tänka mig är ett bra verktyg för lärande, då man lär sig hur olika delar i samhället hänger ihop och påverkar varandra. Kanske något att låta eleverna ägna sig åt en period i ämnet samhällskunskap eller livskunskap?

St math, historiedetektiven och mot alla odds verkar också vara bra verktyg för lärande.

Nu har jag valt att prova på lite olika spel på SVT spelportalen, eftersom jag aldrig spelat där förut och eftersom jag jobbar en del på förskola. Där fanns det en mängd olika spel att välja på, allt från till de andra minsta till lite äldre barn. I en timme klickade jag mig runt och provade på lite olika spel – amigo-quizet, byggare bob, hjärnkontorets 5-kamp och planetenspelet, alla väldigt bra på olika sätt ur lärandeaspekt. Amigo-quiset gör en mer allmänbildad, byggare bob tränar en i praktiskt tänkande, hjärnkontortes 5-kamp ”tränar hjärnan”, bl a ens minnesförmåga och planetenspelet lär en om miljön. Att låta barnen spela dessa olika spel, ensamma eller två och två, på förskolan tycker jag är en utmärkt idé!

Interaktiva tavlor

Efter att ha sett videor och läst om interaktiva tavlor har jag lättast att förstå smartboard, antagligen för att det numera finns en smartboard i vartannat klassrum i den skola där jag har min verksamhetsförlagda utbildning. Jag har själv fått pröva på att använda mig av den ett par gånger. I början känns det ju såklart väldigt ovant, men om jag, sedan när jag är färdigutbildad lärare, kommer att ha tillgång till en smartboard i mitt klassrum så tror jag att jag kommer ha väldigt stor användning av den.

Det bästa med smartboard (och även de andra interaktiva tavlorna) tror jag att jag skulle uppleva är just det att allt man skriver på tavlan kan sparas, vilket dels är bra som anteckningar till eleverna att kunna titta på i efterhand, dels är bra som en kort repetering av vad man gick igenom sist till nästa lektionstillfälle i samma ämne och delsär bra om man ska ha samma lektion med en annan klass vid senare tillfälle (man slipper sudda bort allt från tavlan och skriva dit det igen).

När jag har askulterat/iaktagit lektioner som mina olika handledare haft med sina elever så har jag märkt de gånger lärarna använt sig av smartboarden hur den fångar elevernas intresse, troligen för att den med allt bildmaterial och alla olika färger man kan använda sig av blir roligare för eleverna än en vanlig tavla samt att eleverna själva kan vara mer delaktiga.

Det kan säkert ta lite tid att förstå hur man använder sig av en smartboard, ebeam, cleverboard eller tablet-pc, men när man väl behärskar tekniken så ser jag bara fördelar.

Dela bilder/videofilmer

Att kunna dela bilder/videofilmer (från sitt liv med vänner, från skolsammanhang med alla som berörs av det) tycker jag är något helt fantastiskt. Själv har jag många virtuella album på facebook (som bara mina vänner kan se) som jag tycker är jättekul att kunna titta igenom själv och få kommentarer av andra på. Och enligt min åsikt ser olika skrifter/arbeten mycket trevligare ut om det även finns lite bilder till, det blir en roligare läsning (och ett bra komplement till dem med exempelvis dysleksi eller andra läs- och skrivsvårigheter). Det kan ju också vara trevligt att få titta på en video om ett arbete istället för att läsa om det för lite omväxlings skull. En nackdel kan ju vara att det kan kännas otryggt att bilden/videon ligger på nätet, men om man ordnar så att bara de man vill ska kunna se bilderna kan göra det så borde det inte vara något problem, men man kan ju fortfarande vara nojig över att andra ska kunna komma åt bilderna ändå.

Dela dokument

Jag har aldrig delat dokument förut, men efter att ha läst om det nu inser jag hur mycket det skulle ha underlättat för mig i många av mina högskolearbeten, dels enskilda sådana och framförallt sådana som skrivits i grupp. Fördelen när man skriver ett enskilt arbete är ju att man slipper maila arbetet till sig själv hela tiden för att kunna skriva i dokumentet på olika datorer, då skapas det olika versioner av arbetet som kan vara svåra att hålla reda på. Fördelen när man skriver ett grupparbete är att det blir betydligt enklare för flera personer att skriva på arbetet. Om alla kan skriva i samma dokument, som ligger på nätet, så slipper det bli flera olika versioner som ska sammanställas. Man spar väldigt mycket tid på det här sättet. En nackdel skulle kunna vara om man av någon anledning inte kommer in på internet någon gång, om internet är segt/krånglar, då kanske det kan vara problematiskt om man bara har arbetet där.

RSS

Det här med RSS är någonting helt nytt för mig. Jag har precis skapat en RSS-sida (google-reader) för den här kursen men har ingen tidigare erfarenhet av det (däremot har jag erfarenhet av bloglovin, som är i princip samma sak fast man bara kan följa bloggar, men eftersom jag läser mer på nätet än bloggar ska jag nog övergå till RSS istället). Fördelen med RSS är ju det självklara att man slipper det tidskrävande i att klicka runt sig bland sidor och leta efter exempelvis de nyheter man vill läsa istället för att nyheterna hittar mig, liksom man slipper gå in på varenda blogg man följer (som kanske inte ens har skrivit någonting nytt sen sist man kollade) istället för att jag uppdateras om när det kommit nya inlägg. Om man inom skolan håller på med ett arbete om ett specifikt ämne, så kan man efter att ha hittat olika sidor där det skrivs om det ämnet lägga in det på sin RSS-sida så att man hela tiden under arbetets gång kan få ny information om det ämnet. Nackdelen är väl att det då kan dyka upp så mycket mer information än man önskar, man hinner inte läsa allt som kommer upp. Men man kan ju också organisera det i olika mappar och välja vad man vill läsa och när.

Bloggar

Hej!

Jag tror att de tre främsta användningsområdena för bloggar är man
1. använder bloggen som en dagbok på nätet, olika personlig beroende på vilka och hur många man riktar sig till. Ingen blogg blir nog lika privat som en sådan dagbok som man kan ha endast för sig själv, där man skriver ner sina allra innersta tankar. Men om man lösenordsskyddar sin blogg och bara ger ut lösenordet till familj och vänner, så kan man känna sig ganska fri att vara rätt så personlig i sin blogg. Man kanske skriver om sin vardag, vad man har gjort under dagen/i veckan, delar med sig lite av ens tankar och känslor, lägger upp bilder, kanske skriver om bra filmer man nyligen sett, böcker man läst ut, låtar man lyssnat på, delar med sig av recept. Ja, det finns ju hur mycket som helst man kan skriva om. De som inte lösenordsskyddar sin blogg utan låter vem som helst att läsa den, och kanske till och med har som syfte att nå ut till så många som möjligt, kan ju skriva om precis samma saker men är kanske inte riktigt lika privata/personliga som man är i en privat dagbok eller en personlig lösenordsskyddad blogg, eller så är de det. Det beror ju på var man själv sätter gränserna för sin personliga integritet, hur mycket man känner sig bekväm med att dela med sig av och till hur många.
2. att man skriver om ett specifikt ämne (eller flera), t.ex. mode eller politik, antingen för att man har det som ett intresse som man vill få utrymme för och dela med sig av precis som man vill kunna läsa andras bloggar om samma ämne, så kan alla som skriver om det ämnet inspireras/påverkas av varandra och kan kommentera/få kommentarer av varandra (man får därigenom kontakt med likasinnade, människor som delar ens intresse), eller som ett verktyg för publicering, som en extra arm för ens jobb (om man har ett eget företag kan man lägga upp nyheter på bloggen etc., göra reklam för sig själv) eller att man genom sin skola/genom någon kurs man läser publicerar vad man lärt sig/sina tankar kring vad man läser/ser (precis som jag gör nu), läser sina kurskamraters funderingar om ämnet på deras bloggar och utbyter eventuellt kommentarer, och gör därmed bloggen till ett verktyg för lärande (vilket är syftet med denna blogg).
3. En blandning av dessa två. Det finns många som skriver om ett specifikt ämne (oavsett om det är ett intresse och/eller jobb-/pluggrelaterat) och som även skriver om delar av sin vardag.


Jag har en annan blogg på blogg.se som tidigare var öppen för allmänheten, men som jag efter något år lösenordsskyddade. Jag hörde till den första "kategorin", ville kunna vara lite mer personlig och kände mig inte helt bekväm med att precis vem som helst kunde läsa. Men nu har jag alltmer börjat skriva om ett område där som intresserar mig mycket, så jag funderar på att kanske ta bort lösenordsskyddet alternativt att öppna upp en tredje (det här är min andra) blogg där jag endast skriver om det.

Jag hoppas att jag efter den här kursen kommer ha lärt mig mer om bloggande (bland allt annat vi lär oss om digital kompetens och lärande), sådant som jag inte behärskar redan idag, både för att själv i framtiden som lärare kunna baka in bloggande i undervisningen med mina framtida elever och för eget syfte. Tycker journalisten och bloggaren Sofia Mirjamsons bloggskola-del-1-video var väldigt bra och lärorik och ser fram emot att få lyssna mer på henne!

Mitt första inlägg

Hello world!